Group 2 Copy 19LinkGroup 3Group 2

Lyckad comeback för Mellansel IF

A-laget i ångermanländska Mellansel IF drog i våras i gång igen – efter åtta års frånvaro. Med 70–80 procent utrikesfödda i A-laget. Och det har blivit en lokal succé.

Texten är hämtad ur Magasinet Fotboll #3 2019.

Tallparken i Mellansel är som en nostalgisk dröm för äldre fotbollsälskare. Välskött gräsmatta, en liten läktare i trä, kaféförsäljning … allt omgivet av vacker, gles tallskog. En svensk idrottsidyll.

Det är dock inga ljuslockiga killar med rötter i bygden, likt ett Åshöjdens BK, som värmer upp.

Det är flyktingar. De flesta unga män som har tagit sig den långa vägen från oroshärdar och krigsområden, via flyktingläger, till Mellansel.

De värmer upp med smålagsspel för att få i gång fötter och hjärna. Från den numera obligatoriska uppladdningsstereon hörs tung hiphop. Det är så kontrastrikt att man nästan får nypa sig i armen.

Det finns också en annan del i berättelsen. Den håller på att droppa in på Tallparken. En efter en, några i par, kommer lokalbefolkningen för att titta. Efter åtta år kan de äntligen se på A-lagsfotboll på Tallparken igen.

I dag Mellansel IF mot Långsele AIF, div 6 Ångermanland.

På många sätt kan man säga att Mellansels nystartade A-lag är en succé, trots att laget sportsligt har haft problem. Flyktingarna har fått något att göra i väntan på beslut från Migrationsverket, traktens ungdomar har fått chansen att spela A-lagsfotboll och alla har fått något att enas kring.

– Det är ju vinn-vinn på många sätt. Dessutom får vi gamlingar hålla på med A-lagsfotboll igen. Vi har saknat det, säger ordförande Stefan Abrahamsson och försöker få upp en svensk flagga i en av flaggstängerna.

På den lilla läktaren sitter en blandning av nyanlända, anhöriga och nyfikna. När matchen kommer i gång blir det lite tryck. Spelet kommenteras, det protesteras mot offsidedomslut och hejaramsor på svenska tas upp spontant bland de nyanlända: ”Kom igen Mellansel, kom igen ...”

Och lokalborna skrattar gott.

Ja, man får nypa sig i armen. Kan det vara så här? I Sverige? I dessa tider då migrationsdebattens vågor svallar höga?

– Vi är duktiga på att ta hand om flyktingar i Mellansel. Många av killarna har bott med oss i flera år. De känns som lokalbor. De har egna lägenheter, de handlar på Konsum och de får ta hand om sig själva, säger Stefan Abrahamsson.

– De är inte anonyma flyktingar på en förläggning. De har blivit personer som vi känner.

En sak bör läggas till för att historien ska bli korrekt: Mellanselsborna är vana vid ”utbölingar”. Till skillnad från de mindre samhällena runtomkring i Ångermanland har orten flera industrier, den har varit en järnvägsknut och den har en musikfolkhögskola.

– Vi har haft finnar, polacker, italienare här på orten. Vi har haft hippies och kulturfolk på folkhögskolan. Få har stannat, men vi har lärt oss att utlänningar och nykomlingar inte är farliga. Vi är en erfaren ort, säger en lokalbo som vill vara anonym.

Det finns också ett klokt och bra flyktingmottagande i kommunen. Efter flyktingvågen 2015 lyckades en bygd på 750 invånare ta hand om cirka 400 nyanlända utan större problem. Kommun, föreningar, kyrkor och näringsliv gjorde gemensam sak.

Sedan såg de till att Migrationsverket tog dit mindre grupper med flyktingar åt gången, så att varje individ kunde få ett trevligt välkomnande så fort de klev av bussen.

Foto: Izabelle Nordfjell

I kön till kaféet står Stefan Edvardsson. Han är delägare av möbelföretaget Edvardsson i närliggande Bredbyn, ett av de företag som sponsrar Mellansels IF.

– Det är kul med uppsvinget som fotbollen har fått i Mellansel. För mig var det självklart att stötta. Jag har ju före detta flyktingar som anställda och bekanta, och det är bra att de nya flyktingarna har något vettigt att göra, säger han.

Självfallet är det inte problemfritt att spela med ett lag där majoriteten av spelarna är utrikesfödda. De vet alla runt planen på Tallparken. Bråk, kulturkrockar, röda kort och språkproblem är inga ovanligheter, och det är tyvärr inte heller rasistiskt trashtalk från motståndare.

Så vid varje tuff incident på planen håller många på läktaren andan.

– Henok! Gå därifrån, gå därifrån bara! ropar assisterande tränaren Olof Wåhlstedt från bänken.

Mats Falck, ordförande i grannklubben Gottne IF (som samarbetar med Mellansel och som också har flera utrikesfödda i sina lag) är på besök. Han har i en debattartikel på Facebook tagit upp de rasistiska, homofoba kommentarer och andra elakheter de har fått höra från motståndarklubbar i Ångermanland:

Jag personligen har från klubbledare i ett av Ö-viks bästa lag fått höra efter att vi har tagit ställning i hbtq-frågan med vår acceptansutbildning och regnbågsbindel. ’Har du hört att nu har Gottne kommit ur garderoben?’

Jag fick senast i helgen kommentaren: ’Ni har ju bara ett invandrarlag, finns det någon svensk spelare överhuvudtaget?’ Vi har fått höra från delar av en styrelse till ett lokalt div 3-lag: "Gottne är bara ett invandrarlag med en massa Kunta Kinte-pojkar."

– Det här är bara några av de kommentarer jag har fått höra de senaste åren, och det är inte på något sätt okej. Även i vår egen by har vår verksamhet fått elaka kommentarer, men jag måste ändock poängtera att det bara är en minoritet som säger sådant, säger Mats Falck.

– De flesta har tagit laget och killarna till sina hjärtan. Intresset för fotbollen är stort igen. Det visar våra publiksiffror, vi har ju flera åskådare än byn är stor (se faktaruta).

Sista kvarten blir dramatisk. Både ben och hjärnor är trötta. Det är tuffa, sena tacklingar, protester mot domaren, gula kort vid några tillfällen och två bortdömda mål för Mellansel, men inget bråk mellan spelarna. Matchen slutar till sist fridfullt 0–0.

Det är lättnad och glädje. Flera av spelarna i lagen känner varandra. Man går av planen i en stor grupp.

Utanför omklädningsrummet står Hesam Tajik, från Afghanistan, med sin fru och sina två barn. Det äldsta går i skolan och familjen känner sig hemmastadd i Mellansel. Men ett utvisningsbeslut hänger över dem.

– Jag har fått tre avslag, men har överklagat. Det är en jobbig tid, förklarar han på enkel svenska. Jag har inte så mycket att göra på dagarna, och då kommer tankarna ...

– Fotbollen är en stor hjälp. Jag får träna och kan tänka på annat. I fotbollen får jag mycket värme också. Kompisar.

Anders Falkirk, Magasinet Fotboll. Foto: Izabelle Nordfjell