Group 2 Copy 19LinkGroup 3Group 2

Om framtidens styrelse: ny styrfart!

Styrelserummen gapar alltmer tomma. Hur löser vi det? I Tibro har klubbarna startat en föreningspool. Rågsveds IF försöker locka yngre personer genom att förenkla styrelsearbetet. Och Torsåkers IF har provat ”crowd outsourcing” – och lyckats få in nytt folk.

Den här texten är hämtad ur Magasinet Fotboll #2 2019.

Några mil från Skövde, på Västgötaslätten, ligger Tibro. Ett litet samhälle med 11 000 invånare, känt för sin möbelindustri. Föreningslivet är starkt. Här finns fotbollsföreningarna Hörnebo SK, Tibro AIK, Fagersanna IF, Tibro Konståkningsklubb och Tibro Motorklubb.
Det finns dock ett problem. Det är svårt att få folk att jobba i styrelserna. Hörnebo SK har till exempel varken ordförande eller valberedning.

– Tyvärr har det blivit så här, säger Marcus Olsson, före detta ordförande i klubben. Och det är det vanliga skälet: folk anser att de inte har tid och styrelsearbete känns som ett alldeles för tungt åtagande.

Klubben är långt ifrån ensam om problemet. Så här ser det ut på många platser i landet. Just i Västergötland uppger hälften av de svarande föreningarna (femtio stycken) att de har stora bekymmer med att locka ledamöter till styrelsen. Det visar en enkät som P4 Skaraborg har gjort.

Någon rikstäckande undersökning finns inte, men alla som har suttit i en styrelse känner nog igen sig. Det blir allt färre runt bordet i klubblokalen när styrelsen ska hålla möte. Som någon sa: "Här sitter vi, de ofrivilliga pamparna."
Det är dock inte nattsvart. När Magasinet Fotboll börjar forska i ämnet dyker flera ljuspunkter upp. Engagemang finns, en ny generation med andra ideal har fått barn, kris leder till nya idéer som crowd outsourcing och föreningspooler.
Och en sorts befriande självkritik:

– Har vi stelnat till i vårt sätt att jobba i styrelserna? Måste det vara så "tråkiga" uppgifter? Man kanske borde lägga ut det tråkiga arbetet och satsa mer på att vara ute på fotbollsplanen, säger Marcus Olsson.
– Ibland känns det som om vi vill bevara ett gammalt folkrörelseideal och inte hänger med i samhällsutvecklingen.

Ungt engagemang finns

Fredrik Torberger arbetar som framtidsstrateg vid omvärldsanalysföretaget Kairos Future. Han tycker att det ligger mycket i Marcus Olssons självkritiska funderingar.
I våras arbetade Fredrik Torberger med studien Morgondagens medborgare, där drygt 5 500 svenskar mellan 16 och 65 år intervjuades om hur de ser på sina åtaganden och förväntningar på bland annat samhällsservice och föreningsliv.

– Lite förenklat kan man säga att äldre människor över 65 år har en större vana av föreningsliv, en större erfarenhet av den traditionella föreningsformen och det finns också en högre förväntan om att man som medborgare borde engagera sig i samhället.
– De yngre känner inte en lika stark skyldighet att till exempel jobba ideellt i en förening, men de är inte mindre samhällsengagerade än de äldre.

Som exempel pekar han på engagemanget de unga har i olika Facebookgrupper.

– Det betyder ju också att den rådande föreningsformen inte riktigt passar dem. Styrelsearbete är en trögare process och för yngre personer är formalia inte relevant nog.

Och precis som Marcus Olsson tycker Fredrik Torberger, som själv är engagerad i scoutrörelsen, att man bör försöka att vitalisera både styrelse- och föreningsarbetet.

Hur kan man göra det?
– Unga har ont om tid och vill att deras arbete ska göra skillnad. Så det handlar kanske om att bättre förklara vikten av det ideella arbetet för dem och ge dem konkreta uppgifter, säger han.
– Tre timmar på söndag eftermiddag för att göra i ordning fotbollsplanen blir mer konkret och ger ett resultat, än ett årslångt åtagande med diffusa uppgifter i en styrelse.

Fredrik Torberger pekar på ett annat problem: att många föräldrar i dag inte ser värdet i en förening. Utbudet av aktiviteter som erbjuds barn och föräldrar är så mycket större i dag än förr.

– De ser inte heller skillnad på en fotbollsföre­ning och en privat parkourkurs för sitt barn som kostar 2 000 kronor. Man köper helt enkelt en tjänst och bryr sig inte om det är en ideell förening eller ett företag bakom.

– Jämför det med när Föreningssverige växte fram på 40- och 50-talen. Då fyllde idrottsklubbar och nykterhetsförbund viktiga uppgifter i samhället. Föreningsarbete hade ett högre värde och var något man också var stolt över. Man var med och byggde samhället.

Nya tag i Rågsved

I förorten Rågsved utanför Stockholm verkar det finnas en potent mix av ungt engagemang och lust att göra skillnad. Kanske beror det på själva "orten". Rågsved byggdes på 50-talet och beskrivs i dag som ett utsatt område med sociala problem, även om en viss gentrifiering och nytt bostadsbyggande har kommit i gång. Närmare sjuttio procent av invånarna har utländskt påbrå och föreningslivet är svagt.

Just den sociala utsattheten gör att engagemanget i Rågsveds IF kanske har blivit starkare än i mer välmående områden. Här arbetar flera unga personer, både i verksamheten och i styrelsen. Ordförande sedan ett och halvt år är Glenn Blomberg, 36 år.

– Det fanns många skäl till att jag tackade ja till att bli ordförande. De främsta var att jag var sugen på att få ordning på klubbens organisation, från knattefotboll till A-lag. Och så kände jag att klubbens arbete var viktigt. Jag kunde vara med och göra nytta, säger han.

Klubben driver en rad olika samhällsprojekt. Till exempel Rågsved Recycle, som går ut på att fördela gamla fotbollsskor till behövande killar och tjejer, nattvandringar och rastverksamheter med bland annat fotboll i närliggande Hagsätraskolan. Klubben erbjuder även dans och friidrott.

– Det känns som att vi gör en massa bra saker. Och vi rekryterar ledare i klubben och lokalt. Nästan alla bor i Råg­sved. Många är unga som har spelat i klubben och vill bidra.

Kommer de även in i styrelsen?
– Jo, vi har och har haft yngre personer i tjugoårsåldern i styrelsen, men det fungerar inte alltid så bra. Styrelsearbetet är ju inte alltid så roligt. Tre timmar långa möten om ekonomi och olika problem i föreningen. Fast vi håller på att förändra styrelsens arbete och göra det mer attraktivt.

– Vi vill att styrelsen enbart ska vara ett beslutande organ. Våra två anställda ska förbereda ärenden på uppdrag av styrelsen. Ta till exempel nya träningskläder. Förr tog styrelsen själv fram olika kollektioner, i dag görs det av våra anställda och vi fattar enbart beslut på mötet. Fast jag förstår att alla föreningar inte har råd med anställda, säger Glenn Blomberg.

Sju procent saknar strategi

Peter Landström arbetar på SvFF som föreningsutvecklare. Han har träffat föreningsfolk över hela landet. År 2013 han ledde en undersökning, där 300 slumpvis utvalda föreningar fick svara på hur deras arbete såg ut.

En av punkterna var bland annat rekrytering av ledare. Undersökningen visade att endast sju procent av föreningarna i undersökningen hade en nedskriven plan för rekrytering.

– Det ser nog ut på samma sätt i dag och det är synd. Nu ställer många en sorts vädjande fråga, där man nästan på en gång lägger till förklaringen "att det inte tar så lång tid". Kanske man skulle kunna vara lite mer säljande och strategisk, säger han.

Här är tre saker som Peter Landström tycker att man bör tänka på:

  1. Identifiera de målgrupper som finns att rekrytera ledare ur (föräldrar, ungdomar, före detta spelare, pensionärer).
  2. Var tydlig med uppdraget och vilka förväntningar föreningen har, och vad ledaren kan förvänta sig av föreningen.
  3. Ha en tydlig introduktionsplan, där ledaren tas emot på ett bra sätt, känner sig delaktig och får en bild av vad föreningen står för och hur den fungerar.

Peter Landström håller med Fredrik Torberger och Glenn Blomberg om att själva styrelsearbetet borde ses över. Till exempel skulle man kunna ha kortare möten och lägga mer vikt vid att fatta beslut, ha sociala aktiviteter eller teman som en del av mötets punkter, och fokusera mer på projektinriktade verksamheter. Han är dock tveksam till att ta in ungdomar för tidigt i styrelserna:

– Låt dem framför allt vara tränare, kanske ingå i arbetsgrupper, innan de börjar i kommittéer och styrelser, så att de får lite egna erfarenheter av verksamheten, innan de ska vara med och besluta om saker.

Poolsamarbete i Tibro

Hur har det då gått i västgötska Tibro? En lösning är kanske på väg. I oktober 2018 inleddes ett större föreningssamarbete. Fyra föreningar med egen anställd kanslipersonal slog sig samman och bildade Tibro Föreningspool. Uppdraget till de anställda i poolen var dubbelt: ta hand om administrationen och förbättra ekonomin.

– Det kanske inte direkt hjälper oss att rekrytera folk till styrelserna, åtminstone inte i det första skedet. Men om det alltmer "tråkiga" föreningsarbetet tas över av anställda eller ett konsultföretag, så kanske styrelserna bara kan fatta beslut och jobba med själva verksamheten, vilket kanske skulle locka fler, säger Marcus Olsson, som numera leder Tibro Föreningspool.

Menar du som en styrelse i ett privat företag?
– Ja, det skulle man kunna säga. Och det är väl lite så det är tänkt med föreningspoolen. Vid sidan om att ta hand om klubbarnas administration ska föreningspoolen även hjälpa styrelserna i de olika klubbarna att tjäna pengar.

Marcus Olsson berättar att poolen ska skapa mervärden i samband med föreningarnas olika evenemang, marknadsföra deras aktiviteter och höja kvaliteten på dem, samt sälja tjänster till kunder utanför föreningsverksamheten. Till exempel driver föreningspoolen numera kommunens förenings- och idrottsmässa, samt bingopromenader.

Och hur har det gått med styrelserna, har ni lyckats rekrytera nya ledamöter?
– Det är för tidigt att säga något om det efter bara ett halvår, men vi tror på detta. För att lyckas på vår ort är ett samarbete mellan kommunen, näringslivet och föreningarna helt avgörande. Och där är föreningspoolen den gemensamma länken.

Text: Anders Falkirk
Illustration: Mattias Käll