Group 2 Copy 19LinkGroup 3Group 2

En fin och varm begravning för allas vår Lennart!

Igår var stora delar av fotbollsvärlden, tillsammans med den svenska fotbollsfamiljen och naturligtvis alla nära och kära till Lennart Johansson samlade för att ta ett sista farväl och att tillönska en lugn, skön och fridfull vila för vår käre Lennart. Det blev en fin stund i kyrkan innan det var dags för minnesstund och middag. En mycket fin stund, helt i Lennarts anda!

Nedan följer delar av det tal som jag framförde i samband med minnesstunden:

Kära Eva, kära Lena, den närmaste familjen och alla Lennarts vänner samlade här idag!

My name is Karl-Erik Nilsson and I would like to say some words on behalf of UEFA and the Swedish Football Family.

We are gathered here today under sad circumstances, but with very positive feelings about Lennart Johansson and all what he has meant for all of us here today and for many, many more around the world!

On behalf of the UEFA President Aleksander Čeferin, who was present at the funeral today, and the entire Executive Committee of UEFA, the former colleagues to Lennart in the ExCo and the entire UEFA administration I would like to express our deepest condolences to the nearest and dearest and especially to the two daughters, Eva and Lena.

We have so many fantastic memories from our great friendship with your father and we are privileged to have had the opportunity to work close together with Lennart for many, many years.

Our thoughts go to you and your families during these difficult days and we are happy to have had the opportunity to give a last farewell to your beloved father.

I will now continue in my mother tongue...

Lennart Johansson var son till en snickarmästare och han påbörjade sin yrkeskarriär på golvfirman Forbo Forshaga som springpojke och slutade som vd. Karriären inom fotbollen såg likadan ut. Född i Åkeshov började han spela fotboll där, han cyklade sedan till Råsunda för att se AIK – som, sedan blev hans stora fotbollskärlek.

Lennart var på grund av sin bakgrund van att föra sig i alla miljöer, i omklädningsrummet och bland fotbollsfans, bland arbetare och tjänstemän, men även tillsammans med statsministrar, presidenter, kungligheter och direktörer. Och han gjorde ingen skillnad på person och Lennart blev respekterad var han än kom och det även långt upp i åldern, när han dök upp på matcher eller möten. Med djupa svenska värderingar stod han alltid upp för rättvisa och rent spel. Få internationella ledare har uttryckt detta så kraftfullt, som Lennart alltid gjorde.

Världens, Europas och svensk fotboll såg honom också på det sättet. På vårt fotbollskontor i Solna var han en favorit hos alla oavsett position och jag vet av egen erfarenhet att det var precis likadant i UEFA-högkvarteret i Nyon.

Han var inte mannen ett skryta för andra med vad han varit med och åstadkommit, han hade alltid fokus på nästa steg, men alla vi andra känner stor tacksamhet och stolthet över vad han varit med och skapat med AIK, med Svensk Elitfotbolls utveckling, Svenska Fotbollförbundets hela verksamhet och våra framgångsrika landslag. Och inom UEFA.

Det kändes stort när nationsförbund, klubbar, intresseorganisationer – ja alla – hedrade Lennart med en tyst minut i samband med hans bortgång runt om i Europa. Han är svensk idrotts och svensk fotbolls största internationella ledare någonsin.

Trots stora och tidskrävande uppdrag månade han alltid om sina nära och kära, idag är familjen bl a representerade av döttrarna Eva och Lena.

Mija och Mats Lindberg var SvFF:s personal som i många år åkte med och hjälpte Lennart med administrationen – de blev också som familjemedlemmar för familjen Johansson.

Lennart och jag språkades vid sista gången dagen efter Europa League-finalen i Baku för fyra veckor sedan. Vi bestämde då att vi skulle ses veckan efter när våra herrar skulle ta sig an Malta i EM-kvalet på Friends Arena. Det blev tyvärr inte så. Lennart somnade in några dagar efter vårt möte i Baku, men hans närvaro på Friends Arena var ändå påtaglig och han såg säkert med stolthet på vad som presterades på planen denna kväll.

Jag avslutar med ett personligt minne från en UEFA-turnering i Belgien 1995. Jag var där som domare på min första internationella turnering. Fick döma bronsfinalen på Anderlechts hemmaarena i Bryssel. Efter finalmatchen, som spelades lite senare samma dag, var det kamratmåltid för de fyra landslag som spelat under dagen. Domarna och arrangörerna deltog tillsammans med UEFA-ledningen i form av UEFA-presidenten Lennart Johansson och UEFA:s vice president Per Omdal. I slutet av middagen känner jag att någon petar på min axel och jag vänder mig om. Där står Lennart och Per och de börjar sjunga Happy Birthday och delar ut en födelsedagspresent från UEFA. Det var nämligen min födelsedag.
Den glädje och den överraskning som jag fick var enorm och detta var Lennart i ett nötskal. Han såg alla, han gjorde ingen skillnad på en ung domare eller en storstjärna. Detta är ett oförglömligt minne från en händelse i början av min domarkarriär och som visar vilken oerhört varm och fin fotbollskompis som Lennart Johansson alltid var.

Stort tack för allt, Lennart, och vila i frid!

Fyra spännande kvartsfinaler

Solen steker i Bretagne där den svenska truppen laddar inför lördagens kvartsinfinal mot Tyskland.

Efter en vilodag i VM i fotboll är det nu dags för den första kvartsfinalen. Ikväll spelar Norge mot England, imorgon Frankrike mot USA och på lördag Italien mot Nederländerna innan våra svenska tjejer tar sig an Tyskland. Tyskorna har all press på sig, de har bra statistik mat Sverige, men jag känner att vi har en större chans än vanligt att kunna rubba dem. Det så ofta väloljade tyska maskineriet har hackat lite mer än vanligt de sista åren, så nu är det dags för Sverige!

Otroligt intressanta matcher väntar i alla fyra kvartsfinalerna. Sju av åtta lag är från Europa i detta mästerskap med sammanlagt 24 lag. För de europeiska länderna är det dessutom ett OS-kval om endast tre platser till OS i Tokyo nästa år. Det är dags för FIFA och IOC att visa att man tar damfotbollen på allvar genom att till OS 2024 ha åtminstone 16 lag i OS-turneringen, precis som det är på herrsidan. OS 2020 i Tokyo har ännu en gång endast 12 lag och det är för lite när nu damfotbollen tar sina stora utvecklingssteg. Och endast tre från Europa, ja det känns oerhört lite med tanke på den kvalité de europeiska länderna visar i VM.

Karl-Erik