Group 2 Copy 19LinkGroup 3Group 2

Barnkonventionen: "Idrotten kan göra mycket mer"

Idrotten ska inte vara en slasktratt där vem som helst kan bli ledare. Det menar Louise Hammarbäck Miranda, jurist och generalsekreterare i barnrättsorganisationen Pacs.
– Med barnkonventionen som lag kan idrotten bli en betydligt mer trygg plats för barn som far illa på andra håll i samhället.

Intill den lilla träläktaren på Österängens IP pågår ett dagläger för unga tjejer. Det är sommarlovets allra sista dagar. Några vågar sig fram när kameran väcker nyfikenhet. ”Är ni kända?”, ”Har du en Youtubekanal?”

– Nej, jag är inte känd. Hur mycket vet ni om barnkonventionen, kontrar Louise Hammarbäck Miranda.

De flesta svarar att de är ovetande, men några har hört begreppet. En flicka säger att hon tror att det handlar om att barnen är med och bestämmer.

Men låt oss för en stund lämna barnkonventionen och den fina idrottsplatsen i Fålhagen i centrala Uppsala för att bekanta oss med ett fotografi. Kopplet är sträckt och leendet stolt. I handen en nyplockad blomma. Flickan uttrycker en oreserverad glädje där hon går i skogsbrynet med den lilla hunden framför sig. Men bilden är en chimär. Framför henne ligger år av fattig uppväxt, sexuella övergrepp och kränkningar i skolan.

– Utan fotbollen hade jag förmodligen hamnat riktigt snett. Jag har den att tacka för min självkänsla och mitt självförtroende, säger Louise Hammarbäck Miranda.

Fotot brukar hon visa upp när hon föreläser om barnkonventionen och den egna barnrättsorganisa­tionen Pacs. Tanken är att man som åhörare ska stanna upp och bli varse att allt inte är som det ser ut på ytan.

– Jag tror att barns rättigheter synliggörs bättre när barnkonventionen blir lag. Dels får samhället en klar indikation på att man bör ta större hänsyn till barns rättigheter, dels går det att applicera lagen i hela samhället, säger hon.

En cynisk kritiker skulle kunna säga att Louise Hammarbäck Miranda är en lycksökare som tar tillfället i akt att göra sig ett namn och en karriär på den nya lagstiftningen. Men Pacs är, åtminstone än så länge, en organisation som drivs helt på ideell basis. Själv har hon ett fast jobb som jurist och vill hellre lyfta upplysningsbiten än driva skrämselpropaganda. 

– Jag har inte startat Pacs för att det är en alarmerande situation, utan för att förändra samhället. Men utgår vi från den forskning som finns, både nationellt och internationellt, så vet vi att många barn far illa också inom idrotten.

Hon hänvisar bland annat till en GIH-studie från 2014 som visade att fem procent av den undersökta gruppen idrottande ungdomar hade utsatts för sexuella övergrepp. Internationella studier visar på att siffran är betydligt högre.

– Jag skulle inte säga att idrotten är en mer otrygg plats än övriga samhället. Men idrotten kan göra så mycket mer för att förändra livet för barn och unga som far illa.

Pacs utbildar föreningar och ledare i alla barnkonventionens 54 artiklar. Men de delar som kanske har väckt mest frågor inom fotbollen är de som handlar om barns rätt att delta, och om den står i strid med selektering och akademiverksamhet i större föreningar.

– Jag skulle säga att det strider mot barnkonventionen att selektera barn som är 8–9 år gamla. Ska man gå in i en elitverksamhet där man riskerar att bli bortvald så är det viktigt att klubben är väldigt tydlig gentemot barn och föräldrar. Ett barn som blir bortvalt ska också få besked via ansvarig ledare. Det får inte komma på omvägar. Men före 12–13 års ålder är min uppfattning att barn kan ta skada av selektering.

En annan uppmärksammad fråga är hur idrotten ska kunna förebygga sexuella övergrepp. Louise Hammarbäck Miranda menar att kravet på att idrottsledare ska visa utdrag ur belastningsregistret är bra, men inte tillräckligt.

– Förhoppningsvis sållas en del förövare bort, men tyvärr vet man att de flesta som utför sexualbrott inte åker fast. Men det är ett bra första steg som idrotten har tagit. Jag vill ändå poängtera att idrotten inte är värre drabbad än andra delar av samhället av den här typen av förövare, men föreningar som inte är medvetna om problematiken riskerar att attrahera den här typen av brottslingar.

Idén till Pacs föddes i samband med att Louise Hammarbäck Miranda var del av en projektgrupp för unga ledare inom SvFF för ett par år sedan. Hon pitchade idén för UEFA och fick positiv respons. När det saknades pengar valde hon att starta en ideell förening. Den första stora uppdragsgivaren är Sirius i Uppsala där samtliga ledare och barn kommer att genomgå Pacs utbildning.

– I korthet handlar det om en tvådagarsutbildning där ledarna får ta del av aktuell forskning, om barnkonventionens innehåll och hur den bäst tillämpas inom idrotten. Dessutom tillsätter föreningen en barnskyddsansvarig. Barnen utbildas separat och får lära sig mer om vilka rättigheter de har.

Vilken av barnkonventionens 54 artiklar skulle du säga är viktigast?

– Att som ledare och vuxen hela tiden ha barnens bästa för ögonen.

För Louise Hammarbäck Miranda är Pacs en naturlig förlängning av en tuff bakgrund som hade kunnat se annorlunda ut. Hon värjer sig bestämt mot att kallas för offer, trots en uppväxt på gröt, begränsad garderob och trakasserier i skolan.

Hur det hade sett ut utan fotbollen, där en knäskada i 15-årsåldern satte stopp för elitkarriären, kan hon bara spekulera i.

– Det hade kunnat gå illa. Även när jag gav upp elitsatsningen fortsatte jag att spela i division 2 och 3. För mig var fotbollen en väg till självförtroende och självkänsla. Under de där 90 minuterna var jag bokstavligen euforisk. Fotbollen gjorde att jag klarade av all den press som fanns omkring mig, säger hon och fortsätter:

– Jag vet hur viktig idrotten kan vara för ett barn som är utsatt. Får bara fler barn reda på sina rättigheter så kommer idrotten att göra skillnad i fler liv.

Juan Martinez, Magasinet Fotboll. Foto: Pontus Orre.