Link

Mixa & matcha

Bättre sammanhållning. Bättre trivsel. Och bättre fotbollsutveckling för både tjejer och killar. Mixade lag kan vara en väg till att få fler att spela längre.

1. "De är ju rätt lika"

Det regnar på Tanto bollplan. Föräldrar står under paraplyer och tittar på sina blöta barn, som driver vita bollar framför sig. De flesta är sex år och först är det svårt att se, men efter tag urskiljer man att flickor och pojkar kör tillsammans.
Någon större skillnad i teknik finns inte. Inte heller i inställning. Det är tåfjuttar, kullerbyttor, kull och mycket skratt.
Det är Reymersholms IK:s fotbollsskola och ledare för dagen är 16-åriga Elsa Bergendahl.
– Klubben har tagit beslutet, men jag tycker att det är självklart att vi ska ha mixade träningar. Jag tycker inte att det finns någon skillnad mellan killarna och tjejerna. Skillnaderna kan vara lika stora mellan två killar som mellan en kille och en tjej.
Vill man använda mer politiskt korrekta termer så är "Reymers" fotbollsskola könsneutral. Något som inte alla föräldrar nöjda med.
– De flesta tycker att det är bra med mixade träningar men några föräldrar tycker att killarna tar för stor plats. Det är dock inget vi tycker själva, säger Johan Carlsson, kanslist och ansvarig för barnverksamheten upp till åtta år.
Han berättar även att klubben släpper den könsneutrala policyn när de första lagen ska bildas. Då får föräldrarna, som bildar lagen, själva bestämma om det ska vara mixade lag eller inte.
– Bland våra åttaåringar finns det ett tjejlag, resten är mixade. Anledningen är
att många barn vill spela med sina klasskompisar. Och alla föräldrar verkar nöjda med det, säger Johan Carlsson. – Jag har inte fått några klagomål.

2. Endast inom idrotten

Reymersholms IK är inte ensamma om att öppna för mixade lag. Det ligger i tiden. Det ser ut på ungefär samma sätt över hela Sverige, knattar som jagar boll tillsammans. Men när killarna och tjejerna blir äldre, så börjar segregeringen. I klubb efter klubb.
Orsakerna är många. Oftast beror det på att det regionala seriesystemet är könsuppdelat, men även på att många ledare tycker att killarna drar ifrån tekniskt och fysiskt – och anser det då bäst att sära dem från tjejerna, med avsikt att främja båda gruppernas utveckling.
– Ja, många tycker nog att det blir enklast så, säger Inger Eliasson, idrottsforskare på Umeå universitet. Men vidgar man perspektivet så kan man tycka att det är lite märkligt. I resten av samhället, på arbetsplatser, på dagis och i skola, skulle det aldrig falla oss in att dela upp barn eller vuxna efter kön. Varför delar vi då upp efter kön i fotbollen och annan idrott? Inom ett kill- eller tjejlag inom breddidrotten skulle vi aldrig våga nivåindela lika strikt och tydligt. Vi skulle blanda upp det på ett mjukare sätt.
– Jo, så är det nog för det mesta, säger Inger Eliasson. Men jag tycker nog att fler lag och klubbar borde reflektera över detta, och kanske pröva på mixade lag lite oftare. Det borde finnas som alternativ för att ge tjejer och killar samma möjligheter, och att bli sedda som individer.
– Rent allmänt kan man väl säga att fotbollen är lite stel i sina strukturer. Den behöver ju inte organiseras på ett enda sätt. Det är till exempel inte bra att alla måste spela elvamannafotboll efter en viss ålder. Många är ju inte mogna för elvamanna förrän långt senare, varken när det gäller fysik eller spelförståelse.

3. Positiva erfarenheter

Det finns dock ett spirande motstånd mot den nästan totala könssegregeringen inom fotbollen. Eller snarare: här och där i Sverige spelar tjejer och killar i samma lag. Ibland handlar det om tillfälligheter, som att tjejerna i en viss årskull är väldigt motiverade, har kommit långt i sin fotbollsutveckling och därför vill mäta sig med killarna. Ofta är erfarenheterna av dessa fusioner positiva.
Ett spännande tillfällighetsexempel är flickorna födda 2003 i Furulunds IK i Skåne.
– Tjejgruppen var stark. Den låg långt fram i utvecklingen och var ambitiös, och för att få motstånd började den spela matcher mot killag. Det gick över förväntan och sedan beslöt man att den skulle börja träna med de jämnåriga pojkarna i klubben, berättar lagledaren Magdalena Andersson.
– Och då hände intressanta saker. Killarna var mer tekniska, kunde dribbla bättre, men tjejerna låg längre fram i spelmognad. Deras passningsspel var bättre. De kompletterade varandra riktigt bra, men det mest positiva var att killarnas träningsdisciplin blev bättre. De skärpte sig när tjejerna var med.
– Nästa steg kom naturligt. Vi anmälde ett mixlag till en pojkserie och det slog väl ut. Jag tror att det berodde på två saker: att tjejerna låg långt fram i utvecklingen, och att killarna och tjejerna kände varandra väl sedan tidigare. De gick i samma klass och umgicks även utanför fotbollen.
Ungefär samma sak hände med fotbollsklass 8A på Aspuddens skola utanför Stockholm. På grund av att det fanns många skadade tjejer, lät man de kvarvarande friska tjejerna träna med killarna. Resultatet av samträningen blev bra. Nödlösningen permanentades.
– Det fungerade fint direkt, bättre än vad vi hade förväntat oss. Kombinationen blev bra, berättar fotbollsläraren Kristoffer Junegard som även är verksam i Brommapojkarna.
– Tjejerna var mognare och mer fokuserade, och kunde hålla igång övningarna längre. Det vann killarna på. Och tjejerna vann på att killarna kunde spela i ett högre tempo, vilket tvingade tjejerna att bli snabbare i teknik och tanke.
– Det här var dock en unik grupp. Vi har testat samträningar i andra klasser, men det har inte fungerat lika bra.

4. Bra för små trupper!

Det är en av vårens finaste dagar på Östermalms IP i Stockholm. På sjumannaplanerna pågår Korpenspel med mixade lag. En del lag är rena företagslag med arbetskolleger som spelar tillsammans, andra lag har startats av före detta satsande fotbollsspelande tjejer som vill spela fotboll igen – eller fortsätta spela fotboll.
Ett sådant lag är Lidingö SK:s 15-åriga killar och tjejer, som denna dag även har blandats upp med ungdomstränare och två pappor.
– Vi behövde fylla på lite grann, förklarar lagledaren Eva Stenson. Sedan berättar hon lagets historia. Tjejerna, som är handbollsspelare, har länge spelat fotboll i "Sanktan" (Stockholms seriesystem för kill- och tjejfotboll) med sina killkompisar från skolan. Mest för att hålla igång under sommarhalvåret, men också för att de tyckte det var roligt.
– Men tyvärr kunde vi inte få ihop tillräckligt med folk för att spela elvamanna i Sanktan i år. Truppen är för liten, bara fem tjejer och åtta killar. För att kunna fortsätta med fotboll anmälde vi oss till en sjuspelsserie i Korpen istället, säger Eva Stenson.
Hon tycker, precis som idrottsforskare Inger Eliasson, att fotbollen måste bryta sig ur sin tvångströja, att ta sig bort från fasta modeller och mönster.
– Främst för att få allt fler ungdomar att spela fotboll längre upp i åren. Sjumanna högre upp i åldrarna i Sanktan är ju en idé, alla får ju inte ihop elvamannalag vid 15–16 år. Som vi, säger Eva Stenson.

Anders Falkirk, Magasinet Fotboll