Group 2 Copy 19LinkGroup 3Group 2

Martin Dahlin en av tre nya i Hall of Fame

Den svenska Hall of Fame-kommittén presenterade idag 2016 års nyinvalda, tre fotbollslegendarer denna gång, Sune "Mona-Lisa" Andersson, Ludvig Kornerup och Martin Dahlin.

Bakom Hall of Fame står Sveriges fotbolls historiker och statistiker (SFS) och dess Hall of Fame-kommitté vilken består av Owe Fröberg, Bo Hansson och Lars Sandlin.

14:e selektionen 2016

#55 Sune "Mona-Lisa" Andersson

Född: 22 februari 1921. Död: 29 april 2002. Moderklubb: Ekerö IK. Allsvenska klubbar: AIK 1946-1950 (82 matcher, 18 mål), IFK Eskilstuna 1957-1958 (30/2). Proffsklubb: AS Roma 1950-1952 (59/12).
Landskamper: (28/4). Presslandskamper: (4+0 matcher/1 mål).

Meriter: OS 1948 guld (4/0), VM 1950 silver (5/2). Allsvenskan: 1946/1947 stora silvret, 1947/1948 lilla silvret och 1949/1950 brons. Svenska cupen 1949 guld, 1947 final. Stor Grabb. Vinst serie B 1951/1952

Övrigt: Sune och Erik Nilsson var de enda som spelade alla matcher vid både OS 1948 och VM 1950. Han spelade sju säsonger i Hagalunds IS och nobbades två gånger av grannklubben innan "Putte" Kock såg hans talang. Från debuten den 1 september 1946 till den sista matchen den 4 juni 1950 missade han bara en enda match. De sista säsongerna var Sune lagkapten.
Trots att AS Roma efter VM 1950 förstärkte laget med en trio svenska bronsmedaljörer, förutom Sune, Knut Nordahl och Stig "Vittjärv" Sundqvist, så slutade laget på näst sista plats i serie A. Säsongen efter vann laget serie B.

När proffsspelare tilläts att spela seriespel i Sverige, lämnade Sune (1956) tränarjobbet i Iggesunds IK för IFK Eskilstuna. Som spelande tränare förde han upp laget till Allsvenskan. Därefter var han spelande tränare i Kalmar FF, Finspångs AIK, födelsestadens Södertälje SK och Hagalunds IS där han avslutade karriären 50 år gammal.

Sune spelade oftast innermittfältare, där han med sin excellenta teknik kunde mata sina yttrar med långa och precisa crossbollar. Hans synnerligen välutvecklade spelintelligens innebar att han lika gärna kunde spela längst fram som längst bak. Därigenom kunde han också kompensera sin relativa långsamhet. Sune var en av de mest tekniska spelare som funnits inom svensk fotboll. Teknik och ett tungt skott gjorde honom till en given frisparksspecialist.

Redan som 12-åring debuterade Sune i Ekerös A-lag. Vintertid spelade han bandy, ishockey, bordtennis och bowling (vann BDM individuellt och JSM i lag) samt tävlade på skidor på juniormästerskapsnivå. Dessutom var han även en 37-metersman i diskus. 

#56 Christian Ludvig Kornerup

Född: 19 februari 1871. Död: 27 mars 1946.
Ledare. Svenska Bollspelsförbundet: 1902-1904 ordförande. SvFF: 1904 vice ordförande, 1905-1907 ordförande, 1911-1919 adjungerad till styrelsen i sin egenskap som "utrikesminister". 1908 ordf Internationella uttagningskommittén (IU). Därmed var han vår första landslagsledare och "förbundskapten" - bl a vid OS 1908. Vid OS 1912 var han ordförande i kommittén för fotboll. Bandy (även benämnd hockey, sorterade till 1925 under SvFF): ordförande i det Nordiska Bandyförbundet 1909-1918 och ingick i bandykommittén vid Nordiska spelen 1909. FIFA: 1:e vice ordförande 1908-1909 och 1914-1920 och som nordisk representant ledamot av exekutivkommittén 1908-1921.
Meriter: 1919 blev han, Wilhelm Friberg och Clarence von Rosen, utsedda till SvFF:s första tre ständiga medlemmar.

Övrigt: Kornerup var född i Fredriksberg och avled i Bromma. Efter en tid i Skottland kom han till Sverige 1899. Eftersom både Danmark och Skottland, vid den tiden, låg långt före nybörjarlandet Sverige lyssnade man med respekt på Kornerup.

Hans kunskaper om fotbollens regler och praktiska utförande kom väl till pass. Han ledde domarkurser vilket underlättade uppkomsten av enhetliga bedömningsgrunder bland domarna. Han dömde även själv (150 matcher åren 1902-1907).

Han var stark motståndare till att fotboll skulle vara en av grenarna inom friidrott. Här såg han som förebild hur man i utlandet organiserade sig i unika förbund inom respektive idrott. Han var en av de drivande vid bildandet av Svenska Bollspelsförbundet 1902. Trots sitt danska medborgarskap (han blev svensk medborgare 1905) valdes han till förbundets första ordförande.

Han var pragmatisk nog att inse (och såg inga problem i) att förbundet 1904 ersattes av Riksidrottsförbundets framväxande specialförbund för fotboll. När förbundet bildades valdes han till vice ordförande. Han representerade SvFF vid uppbyggandet av de internationella förbindelserna och representerade SvFF vid kongresserna 1908, 1909 och 1910.

Om han inte fr o m 1905 så hårt hade engagerat sig i RF:s centrala arbete så hade Kornerup (enligt professor Jan Lindroth) förmodligen varit den som hade blivit "fotbollsgeneralen" och inte, som det nu blev, Anton Johanson. Kornerup var 1906-1920 ledamot i Riksidrottsförbundets överstyrelse. Han var dess sekreterare 1910-1920 och kassör 1910-1912 och ingick i förvaltningsutskott med specialuppdrag inom internationella ärenden.

Vid OS 1912 ingick han både i reklam- och i simkommittéerna och 1914 var han SOK:s sekreterare. I början av 1900-talet misslyckades han med att introducera cricket i Sverige. Omkring 1920 avbröt han tämligen abrupt alla sina uppdrag.

#57 Martin Dahlin

Född: 16 april 1968. Moderklubb: Lunds BK. Allsvensk klubb: Malmö FF 1987-1991 (87 matcher/45 mål). Proffsklubbar: VfL 1900 Borussia Mönchengladbach 1991-1996 (106/50) och på lån 1996-1997 (19/10), 1996 AS Roma (3/0), Blackburn Rovers FC 1997-1998 (27/4) och på lån Hamburg SV 1998-1999 (8/0). Landskamper: A 1991-1998 (60 matcher/29 mål), OS (4/-), U (2/-) och J (7/2). 

Meriter: VM 1994 brons (5/4), EM 1992 delad trea (4/-), OS 1988 sexa (4/-). Allsvenskan + SM-slutspel: 1988 1:a + SM-guld; 1989 1:a, stora silvret + finalförlust; 1991 lilla silvret. Allsvenska skytteligan: 1988 1:a 17 mål; 1991 2:a 11 mål. (Svenska) Skandiacupen: seger 1989. DfB-pokal (Tyska cupen): seger 1994/1995. Stor grabb. Guldbollen 1993.

Övrigt: Han var en hårt arbetande bollhållare och genombrottsspelare som levde mer på sin relativa snabbhet, spänst (många nickmål) och aggressivitet än på sin teknik och kraft i skotten. Han var en kraftfull, rörlig och svårtacklad straffområdesspecialist och målskytt. 

Martin gjorde sju mål i kvalet till VM 1994. Delade därmed Europakvalets skytteliga tillsammans med fem andra spelare: bl a Dave Platt, Ian Rush och Gheorghe Haghi. I slutspelet gjorde Martin fyra mål (Kenneth Andersson gjorde fem mål i finalspelet men inget i kvalet). Total sett innebar det 16 poäng, varav elva mål, från Martins sida.

Martin vann skytteligan under sitt debutår i Allsvenskan. Borussia M´bach slutade som bäst fyra under Martins tid i klubben och han är BM´s nionde mesta målskytt genom tiderna.

Biografierna författade av Owe Fröberg, SFS