Växjömodellen

Internutbildning för unga spelare. Övertalning av äldre och före detta spelare att stanna i klubben. Det är den tydliga, tvådelade strategin bakom damklubben Växjö DFF:s tränarrekrytering och jämställdhetsarbete.

Bilden: Växjö DFF:s satsning på elitfotboll och jämställdhet lockar. Maria Nilsson lämnade jobbet som huvudtränare i elitettanlaget IF Böljan i Falkenberg för att bli F17-tränare i Växjö DFF. Bilden tagen av Lena Gunnarsson.

Växjö DFF bildades 2014, genom en sammanslagning av Växjö FF, som var en ren damförening och Hovshaga AIF:s damfotbollsektion. Lite senare kom även en grupp spelare från Öster IF:s damlag, som skulle läggas ned. Målet var att bli storklubb i småländsk damfotboll. Idag ligger till exempel Växjö DFF i Damallsvenskan.

– Vi är en ren dam- och flickförening, med fokus på elit och att ta fram talanger från egna led, förklarar sportchefen Frida Andersson.
– Men vi bedriver även breddverksamhet. Vi har lag för yngre flickor, de yngsta är födda 2012, vi driver fotbollsskola för tjejer och så har vi ett projekt i Araby (ett miljonprogramsområde strax norr om Växjö reds. anm) för att få tjejer med invandrarbakgrund att prova på fotboll.
Klubbens elitdel är indelad i tre träningstrupper: En trupp för spelare i Damallsvenskan, en trupp för klubbens akademi som spelar i division 1, och en trupp för u-elit, som spelar i division 3. Och från dessa trupper tar man ut lag som spelar F19 och i F17 regional.
– Och sedan har vi även ungdomslagen F14-15 och F13. Totalt har vi närmare 400 tjejer igång, säger Frida Andersson.

Samtidigt med själva fotbollssatsningen inleddes även ett jämställdhetsarbete, med målet att få fram fler ledare som är kvinnor.
– Som alla andra klubbar var flertalet tränare män, och det kändes inte helt rätt. Det var inget fel på dem, de var duktiga, men vi kände att det vore bra för klubben och damfotbollen i allmänhet att få in fler kvinnor som är ledare.
– Det handlar om att män och kvinnor också kan prata om olika saker. Det är exempelvis lättare för en tjej att gå till en annan tjej och prata om vissa saker. Sedan är det jättebra för spelarna att se att de även har en framtid som ledare, om de kan se att andra kvinnor är ledare.
– Det handlar ju helt enkelt om att få förebilder även inom ledarsidan, till exempel som Pia Sundhage har blivit för kommande generationer.

Under de första åren arbetade klubbens ledning lite ostrukturerat. Det var mycket annat som behövde klaras av, då man var en helt ny klubb. Men med tiden utvecklades en tvådelad strategi.
1. Man försökte övertala äldre spelare, som höll på att sluta, att stanna kvar i klubben.
2. Man inledde en internutbildning för yngre spelare.
– Vi tyckte helt enkelt att det var synd att många fotbollsspelare slutar helt med fotbollen, när de lägger av i ett lag. De har ju så mycket kvar att ge av erfarenhet och inställning.

Vad tror du att det beror på att så få damspelare väljer att bli tränare?
– Jag tror det har med tiden att göra. Man känner att man gett allt på planen och vill göra annat ett tag.

Och hur har det gått? Hur många har stannat i klubben?
– Just nu har vi sju kvinnor som tidigare varit spelare kvar i klubben, som jobbar som tränare eller på annat sätt. Sedan blir man ju aldrig nöjd utan vi skulle gärna vilja se att det är flera som kommer tillbaka. Så rekryteringsprocessen och jämställdhetsarbetet måste vara levande hela tiden, säger Frida Andersson.

Internrekryteringen av yngre tjejer är nu inarbetad i en modell som kallas "Blå tråden". Den vänder sig till tjejer som är runt 13–14 år, och börjar med en informationsträff. För dem som anmäler sig erbjuds ett utbildningsprogram med mentor och praktik i olika lag.
Utbildningen innehåller en introduktion i klubbens ledarfilosofi, grundläggande fotbollsövningar och en beskrivning av vad en Växjö DFF-spelare ska kunna. Och sedan kommer praktik i de yngre flicklagen.
– Vi är noga med att det blir en aktiv praktik. Praktikanterna ska inte bara plocka koner, stå vid sidan om och få hålla i en övning då och då. De ska kunna hålla i de flesta övningar och kunna ge feedback, berättar Frida Andersson.
– Första året är man assisterande sedan blir man hjälptränare efter 1-2 år, vilket innebär att man håller i delar av träningen men att man inte bär huvudansvar.

Hur har det gått?
– Det är lite svårare att säga, men om man räknar in vårt sommarläger, så har närmare 20 tjejer provat på att vara tränare. Hur många som kommer att stanna i ett lag som hjälptränare eller på annat sätt vara med, det vet vi inte just nu.

Frida Andersson poängterar att allt är relativt nytt, och att arbetet inte sitter i alla delar. Just nu revideras "Blå tråden", tillsammans med Sisu, för att göra den enklare.
– Sådant här arbete tar tid. Det är först om några år som vi kan se vad vårt arbete har gett för effekt. Det viktigaste just nu är att vi har börjat med det.

Fotnot: I Växjö DFF:s jämställdhetsarbete ingår även att få fram fler kvinnliga domare, som också är en bristvara i svensk fotboll på alla nivåer. Från elit till yngsta breddlag.

Blå tråden i korthet:

  • Målsättning är att få fram egna, unga tränare med hjälp av internrekrytering. Helst tjejer i ålder 13-14 år.
  • Utbildningen består av informations­träffar, introduktion i klubbens ledarfilosofi, grundläggande fotbollsövningar och en beskrivning av vad en Växjö DFF-spelare ska kunna.
  • De som har genomgått utbildningen får sedan praktik i de yngre flicklagen.

Integration i Araby

Läsa läxor och spela fotboll. Så började Växjö DFF:s integrationsprojekt för tjejer med invandrarbakgrund i Araby, ett miljonprogramsområde i Växjö.
– Vi vill hjälpa till, dels med deras skolarbete, dels ge dem chansen att få prova på fotboll. Det är ju inte så lätt för dem att hålla på med idrott, förklarar Frida Andersson, sportchef i Växjö DFF. Idag är läxdelen borttagen, tjejerna får den delen på annat håll och all fokus ligger på fotbollen. På träningarna kommer runt 20 tjejer i åldrarna 7–15 år.

Anders Falkirk, Magasinet Fotboll