Group 2 Copy 19LinkGroup 3Group 2

Djurgården eller Malmö FF, Danielson eller Christiansen?

Vi ska inte räkna bort vare sig Hammarby eller AIK, men just nu är frågan: Djurgården eller Malmö FF, Marcus Danielson eller Anders Christiansen? Och vem vet, vi får kanske samma dramatiska avslutning som 1964, året då Bernt Andersson avgjorde guldstriden med säsongens sista spark.

Thylin tycker till...

Malmö FF har blivit mästare fem gånger det här decenniet och var storfavorit före säsongen. MFF har bara förlorat en match i år, hemma mot – Djurgården.
Förutsättningarna är klara: 10 poäng till, alltså tre segrar och en oavgjord, räcker för Djurgården.
Förutsättningarna kan dock förändras på söndag, då serieledarna möter Hammarby i ett känsloladdat derby.

Djurgården och Malmö FF är starka och välorganiserade kollektiv – annars hade de inte legat etta och tvåa i tabellen – men de har två individer som sticker ut och som är ovärderliga: Marcus Danielson och Anders Christiansen, båda segernickare i senaste omgången.

Marcus har varit en gigant i mittförsvaret hela säsongen, en vinnare i båda straffområdena. Anders är framspelare och avslutare, outtröttlig, kreativ, en mittfältare som kan sätta sin prägel på alla matcher.
Anders var tongivande även när MFF vann SM-guld 2016 och 17. När Djurgården senast blev mästare, 2005, spelade Marcus i Skogstorps GoIF.

Då, för 14 år sedan, hette guldtränaren Kjell Jonevret och laget hade bärande spelare som Toni Kuivasto, Johan Arneng, Tobias Hysén, Jones Kusi-Asare, Mattias Jonsson, Pa Dembo Tourray, Daniel Sjölund och Markus Johannesson.

Placeringarna efter denna gyllene säsong: 6-3-12-14-10-11-9-7-7-6-7-3-7. I år skulle Djurgården åter bli ett mittenlag, enligt förhandstipsen, men alla som kan läsa en tabell inser att Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf har skapat en väl fungerande enhet, med både defensiva och offensiva kvaliteter, ett lag som kan vinna även när det har mindre goda dagar.

Så här ser guldkonkurrenternas återstående program ut.

  • Djurgården:
    Hammarby (h), IFK Göteborg (b), Örebro (h), IFK Norrköping (b).
  • Malmö FF:
    IFK Göteborg (h), Hammarby (b), AIK (h), Örebro (b).

Det är meningslöst att tala om lätta eller svåra matcher i det här skedet av säsongen – hur lätt var det för Djurgården och MFF att besegra Östersund respektive AFC Eskilstuna? – men jag blir inte överraskad om guldstriden avgörs i slutet av sista omgången.
Precis som 1964. Då fick vi uppleva en sanslös och fullständigt oförutsägbar dramatik.

”Guld tar man, silver får man”, brukade MFF:s starke man Eric Persson säga på sin tid. Här med von Rosens pokal efter guldet 1967.

Inför sista omgången var ställningen i toppen av Allsvenskan:

  • Malmö FF 31 poäng, målskillnad 45-17
  • Djurgården 29 poäng, målskillnad 42-19

Kom ihåg att en seger var värd två poäng på den tiden. Malmö FF:s ledning borde alltså ha varit ointaglig, tack vare den överlägsna målskillnaden.
MFF hade råd att förlora med tre mål borta mot IFK Norrköping, såvida inte Djurgården vann med samma marginal hemma mot IFK Göteborg.

Så, vad hände? Norrköping vann med 3-0, efter två mål av Ove Kindvall och ett av Bill Björklund, men eftersom det stod 3-1 mellan Djurgården och IFK Göteborg gjorde sig MFF-spelarna, förmodligen en smula generade, beredda att ta emot guldmedaljerna.

Då kom beskedet i högtalarna:
- Från Råsunda meddelas att Djurgården fått straff i slutsekunderna och vunnit med 4-1.

Jag citerar Årets Fotboll, Strömbergs förlag:
”Just före full tid rushade Djurgårdscentern Leif Eriksson efter en boll. Nisse ”Tidan” Johansson skar hans bana, Eriksson for på huvudet i Råsundamyllan och när det hela var över låg han i tryggt förvar innanför Malmös straffområde. Domaren menade att han också blivit fälld där och blåste straff. Innan Bernt Andersson hunnit lägga den hade speltiden förrunnit, men det spelade ingen roll, eftersom en straffspark i alla händelser ska skickas iväg, innan matchen är slut.

Och så kom TV-filmen och så kom tidningarnas bilder och så småningom måste domaren revidera sin uppfattning: fällningen skedde utanför straffområdet. Och det mål som flyttade guldmedaljerna från Malmö till Stockholm skulle i varje fall aldrig ha tillkommit på den straffsparken.”

Vidare:
”Och han som avgjorde serien genom att slå in straffsparken, Bernt Andersson, han fick bara låna guldmedaljen vid prisutdelningen. Sedan gick han in i omklädningsrummet och lämnade över den till Peder Persson, som hade spelat fler matcher.”

MFF:s hövding, den legendariske ledaren Eric Persson, var storsint i nederlagets stund:
- Vi har säkert fått diskutabla domslut med oss tidigare under säsongen. Det brukar jämna ut sig.
Eric brukade säga:
- Guld tar man, silver får man.

Vad tar eller får Malmö FF i år?

Stefan Thylin