Group 2 Copy 19Link

Hedin: Ännu befriande rent från filmningar

Hälften av Damallsvenskan är avklarad och det är fortfarande Piteå i topp. Hur det slutar känns mer svårtippat än på många år – vilket känns helt underbart.

Bilden: Rebecka Blomqvists Göteborg är på allvar med i tätstriden och Mia Carlssons Kristianstad är inte långt efter i en tabell mer föränderlig än på många år i Damallsvenskan.

Rebecca Hedins tankar från Damallsvenskan.

Den senaste månaden har fotbollsälskarnas främsta fokus varit på VM. Sveriges resa i Ryssland har skapat en ny oförglömlig sommar för många och runtom i Sverige har det pratats mer fotboll än vanligt. Det har handlat om allt från favoriter som inte levt upp till förväntningarna till VAR. Om alla filmningarna borta i Ryssland, om "Kungsgranar", värmeböljor och minst fem minuters tilläggstid som ny standard.

Där har VM en sak gemensamt med Damallsvenskan, förhandsfavoriterna som inte levererar.

Linköping och Rosengård har under första hälften av serien inte alls lyckats få till det. Eskilstuna har misslyckats i en mycket högre grad och får ägna hösten åt att försöka säkra nytt kontrakt. Piteå var länge obesegrat, men när förlustnollan plötsligt var spräckt kändes det som ett fritt fall ända tills den viktiga segern mot Limhamn/Bunkeflo i den senaste omgången. Göteborg har hittat flytet och avancerat till andraplatsen i tabellen efter en stark forcering, Kristianstad, med månadens lirare Therese Ivarsson, tuffar på och plockar poäng här och där. Det känns så himla kul med alla spelare som tagit en stadig plats i strålkastarljuset, jag tänker på exempelvis Anna Anvegård, Julia Karlernäs eller Filippa Angeldal. Unga svenska spelare som tagit ytterligare ett steg i utvecklingen i år.

Filmningarna i VM och allt prat om VAR är däremot en detalj som damfotbollen än så länge inte alls har behövt befatta sig med på nationell nivå. Så ofta har jag hört fotbollsfantaster prata om hur tröttsamt de tycker det är att titta på herrfotboll på toppnivå och hur tålamodskrävande det är att behöva bevittna spelarnas tråkiga beteende. Under VM har jag blivit påmind om detta, fått se hur många varv det snurras liggande på marken för minsta lilla kroppskontakt. Fått se hur Pepe fallit till marken i smärtor efter att ha blivit klappad på axeln av en motståndare. Vi har fått vänja oss vid att spelare, förbundskaptener och domare gör tecknet för VAR-granskning i parti och minut och det ska bli väldigt intressant att ta del av statistik när mästerskapet väl ska sammanfattas.

Scener man sällan ser inom damfotbollen, det tackar Rebecca Hedin för.

Jag är så glad över att damfotbollen fortfarande är i princip ren från det här beteendet. I mitt tycke är det en stor anledning till varför publiken kommer fortsätta ta till sig sporten och framhålla dess fördelar. Det är en lång utläggning av herrfotboll i det här sammanhanget kanske, men det är framförallt en hyllning till damfotbollen.

VAR kan mycket väl utvecklas till en naturlig del av fotbollen, likt tennisens hawk eye eller ishockeyns videogranskningar vid målsituationer. Men hittills är systemet i sin linda och det är trist att behöva bevittna många pinsamma händelser som tv-tittare. Att domslut ska bli så korrekta som möjligt vill vi väl alla. Att kunna granska enskilda besvärliga situationer en gång till är bra, men att ha spelare och ledare som inte direkt fokuserar på att teckna en tv-ruta i luften skulle kännas bra. Den tråkiga utvecklingen vill jag att damfotbollen är ren från så länge som möjligt.

Ha en skön sommar!

Rebecca Hedin