Thylin om ett gäng nollor

Ett gäng nollor.
Så skulle man kunna säga om vårt EM-lag. Eller rättare sagt: landslagets svit. Sverige har ju hållit nollan i sex av årets sju landskamper.
Ett insläppt mål på tio och en halv timma. Inte ens Robert Lewandowski kan vara säker på att få några tillräckligt heta chanser mot Sverige.

Före EM-slutspelet tvivlade många på att Sveriges försvarsberedskap var god, för att nu använda vår gamle statsminister Per Albins ord.

Pontus Jansson var sliten; Filip Helander och Ludwig Augustinsson hade varit skadade; Marcus Danielson hade inte spelat många matcher i Kina; Martin Olsson blev skadad och fick ersättas av Pierre Bengtsson.

Men Sveriges beredskap var god, eftersom Janne Anderssons och Peter Wettergrens spelare vet hur de ska agera tillsammans.

Vi kan ironisera över trygghetsnarkomani och riskminimering, men det kan aldrig vara fel att ha en organisation som håller även när motståndarna dominerar spelet.

Årets landskamper – och nollor:

  • Georgien, VM-kval 1-0
  • Kosovo, VM-kval 3-0
  • Estland 1-0
  • Finland 2-0
  • Armenien 3-1
  • Spanien, EM 0-0
  • Slovakien, EM 1-0

I EM har vi fått se tre halvlekar präglade av försvarsspel och en halvlek med ett positivt och chansskapande anfallsspel. Vad får vi se mot Polen? Både och, tror jag.

Karol Swiderski och Robert Lewandowski firar målet mot Spanien.

Polen gjorde en imponerande insats mot Spanien, vågade och kunde pressa de passningsskickliga spanjorerna högt upp på planen. De var aggressiva och löpvilliga och inspirerades av Robert Lewandowskis efterlängtade mål.

Polen är inget one man band, men Victor Nilsson Lindelöw och Marcus Danielson måste förstås vara mycket noggranna och vaksamma när Lewandowski kommer in i straffområdet. Skyttekungen tajmar sina löpningar, är ofta rätt placerad och kan få sin bevakare ur balans med en knuff i ett avgörande ögonblick.

I skrivande stund vet jag inte om Janne Andersson väljer Marcus Berg eller Robin Quaison, om Sebastian Larsson får spela innermittfältare i stället för Albin Ekdal eller Kristoffer Olsson, om Viktor Claesson eller Dejan Kulusevski i så fall får starta på högerkanten.

Alexander Isak gör mål mot Polen. Thylin är säker.

En spelare som står över alla spekulationer är Alexander Isak, som var formidabel i andra halvlek mot Slovakien och som tycks ha ett gränslöst självförtroende. Han är på väg att bli en av EM-slutspelets stora profiler.

Det är bara det förlösande målet som saknats, men nu är väntan snart över. Han kommer att göra mål mot Polen, tro mig.

Vi vet redan att Sverige kommer att spela åttondelsfinal, men frågan är: som etta, tvåa eller trea? Visst vore det roligt om ett lag som blev så ifrågasatt efter premiären mot Spanien och som fick somliga att skämmas över att vara svenskar och andra att skicka hat och hot mot en spelare som missade en målchans, om detta lag lyckades vinna grupp E före Spanien, som fått förmånen att spela alla sina tre matcher i Sevilla. Eller?

En nolla till och ett mål av Alexander Isak, tack!

Till sist:

EM:s bästa lag hittills, enligt min uppfattning: Italien. Jag har sällan eller aldrig sett ett italienskt lag spela med så hög press och Roberto Mancini vet inte hur det känns att förlora som förbundskapten. Donnarumma i målet, innerbackarna Bonucci och Chiellini, Jorginho på mittfältet, Immobile och Insigne i anfallet; det är svårt att hitta några svagheter i Mancinis lag. Men – de som är bäst i gruppspelet blir inte alltid mästare, snarare tvärtom. Minns Portugal 2016; tre oavgjorda i gruppen och till slut 1-0 mot Frankrike i finalen.

Stefan Thylin