Link

Framtiden Är Vår – Rasmus Wikström

12 augusti 2019 var senast Rasmus Wikström spelade en fotbollsmatch. Tio månader senare kämpar han fortfarande på med sin rehab. För att komma tillbaka till Allsvenskan. För att en dag dra på sig den blågula dressen igen.
– Att försöka ta en plats till nästa U21-landslag är det jag siktar på. Ett U21-EM hade inte varit helt fel. Därefter är A-landslaget så klart det stora målet. Dit vill alla, även jag, säger Rasmus Wikström.

#FramtidenÄrVår – Rasmus Wikström
Född: 18 mars 2001
Position: Mittback
Klubb: IFK Göteborg
Tidigare klubbar: Partille IF (moderklubb)

Han anslöt till IFK Göteborgs ungdomsverksamhet i 12-13-årsåldern från moderklubben Partille IF. I fjol fick han äntligen debutera i Allsvenskan för klubben han har hållit på sedan barnsben.

– Jag slängdes in med bara några minuter kvar av matchen så jag hann inte tänka så mycket mer än på att försöka försvara ledningen. Allting gick väldigt snabbt. Jag hörde bara ”du ska in” och då var det bara att slänga på sig grejerna och köra, jag hann inte bli nervös. Det var så klart roligt att få debutera, men att vi släppte in ett mål och tappade ledningen till 1-1 var mindre roligt, säger Rasmus Wikström.

En månad senare var det dags för nästa allsvenska framträdande för den unga mittbacken. Nu var det startdebut på hemmaplan som gällde. Precis som månaden innan var det Falkenberg som stod för motståndet.

– Det var otroligt häftigt. Äntligen var det dags. Att få spela i Allsvenskan på Gamla Ullevi inför hemmapubliken är något jag hade väntat länge på. Även om det var stort att få startdebutera på hemmaplan försökte jag att stänga ute så mycket som möjligt och bara fokusera som jag brukar göra. Känslan var väldigt bra när jag gick ut från spelartunneln och in på planen. Nu var det äntligen min tur att visa upp mig. Tyvärr blev det ju inte så, säger Rasmus Wikström.

Det som skulle bli en av hans bästa dagar i fotbollskarriären fick istället ett abrupt slut. Lite drygt tre minuter fick Wikström ute på planen innan han vred sig i plågor i gräset.

– Jag trodde inte att det var sant. Jag kände direkt att någonting hände och det gjorde väldigt ont. Sen avtog det lite och då tänkte jag att det kanske inte var så farligt. Jag började småjogga vid sidan för att försöka komma tillbaka till matchen, men när jag ökade takten märkte jag att något inte satt på plats och då var det inget snack om att det inte gick att fortsätta, säger Wikström.

Dagen efter matchen gjordes en magnetröntgen som visade att korsbandet var av.

– Det var väldigt tungt att få det beskedet. Första dagarna var jag bara hemma och gjorde inte speciellt mycket. Jag förstod inte riktigt vad som väntade mig för jag hade aldrig tidigare åkt på en så allvarlig skada. Det tar tid att rehabilitera sig efter en sådan här skada och det går mycket upp och ner, säger Wikström och fortsätter:

– Det har varit svårt att hålla uppe motivationen ibland, men jag måste passa på att skicka iväg en jättehyllning till Paka (Patrik Karlsson Lagemyr). Han av någon vet vad som krävs att komma tillbaka från en tuff skada. Han har hållit mig och min motivation uppe vilket har hjälpt mig jättemycket. Vi har lagt så många rehabträningar tillsammans och det har varit så skönt att ha haft honom vid min sida. Samtidigt är han den sista jag vill ha vid min sida under min rehab, helst av allt vill jag ju se honom ute på planen. Nu när han tränar på med laget igen ger det mig jättestor motivation. Jag vill också dit. Tillbaka till laget och Paka.

Hur går det för dig då?
– Det går framåt, steg för steg. Jag har varit med på lite kollektiv träning med laget vilket är fantastiskt roligt. Det ger så mycket för stunden att få vara med och träna med mina lagkamrater och inte bara göra övningar själv vid sidan om eller inne på gymmet.

Det har nu snart gått tio månader sedan han drog korsbandet. Tio månader utan att spela match.

– Jag har nästan glömt av hur det är att spela match. Jag längtar sjukt mycket till det. Bara att få gå för fullt på träningarna längtar jag jättemycket till.

Under våren har han inte varit ensam om att inte få spela matcher. Coronapandemin har som bekant flyttat fram den allsvenska starten.

– Det har varit skönt att jobba på ordentligt utan att känna någon stress över att någonting måste hända eftersom det inte händer någonting för någon annan. På det sättet kan det kanske ha gynnat mig lite att det har varit ett uppehåll utan matcher.

Även om det betyder att han nu kommer att missa matcher gläds Wikström över beskedet att Allsvenskan ska starta upp igen 14 juni.

– Jag längtar efter fotboll! Det känns skönt att det ska dra igång igen, det känns positivt för alla klubbar. Det ger mig även lite eld i baken att det drar igång. Jag får något att längta till ännu mer.

Den tunga korsbandsskadan innebar även att han missade höstens kval till U19-EM med P01-landslaget. Samlingen skulle visa sig vara den sista då laget åkte ur EM-kvalet.

– Det var jättetråkigt och tungt att missa den sista samlingen. Jag hade kommit nära väldigt många i truppen och att missa avslutningen var riktigt surt.

Wikström var given i truppen och hann samla på sig totalt 24 ungdomslandskamper med P01-landslaget. Höjdpunkten kom i maj 2018 när laget spelade U17-EM i England.

– Det som dyker upp i huvudet när jag tänker tillbaka på det är alla de roliga lagaktiviteterna vi gjorde vid sidan om. Även alla vinsterna som vi tog tillsammans som fick en att känna att vi var på toppen. Sen är det så klart EM som jag tänker på. Det var helt fantastiskt att vara med om det.

Sverige tog sig vidare från gruppen på sex poäng efter en avgörande 1-0-vinst mot Portugal i sista gruppspelsmatchen. Rasmus Wikström blev stor hjälte med matchens enda mål.

– Det var otroligt roligt, en fantastisk upplevelse både direkt där och då, men även nu i efterhand. Jag minns så klart målet och att det var väldigt tajt i slutet av matchen, de gjorde bland annat ett mål som dömdes bort för offside. Det var jättenervöst när vi ledde med ett mål och de forcerade och tryckte på. Men vi klarade det och vann.

Har du gjort ett viktigare mål än det mot Portugal?
– Nej, det är det viktigaste målet jag någonsin har gjort. Än så länge.

I kvartsfinalen slogs Sverige sedan ut mot de blivande silvermedaljörerna Italien. En knapp 0-1-förlust blev slutresultatet i en match där Sverige brände en straff.

– Det var tufft att åka på den förlusten för vi ville så mycket mer. Vi hade tagit oss så långt och hade verkligen känslan att vi kunde slå vilket landslag som helst över en match. Det var ingen omöjlig uppgift att skicka hem Italien, det var bara synd att vi inte räckte hela vägen.

Hur var det att spela mästerskap för Sverige?
– Det var sjukt häftigt, något jag aldrig kommer att glömma. Det har alltid varit en dröm att spela för Sverige och nu fick jag chansen att göra det i ett mästerskap och sätta ett avtryck.

Nu drömmer han om att komma tillbaka till landslagsfotbollen och uppleva ytterligare mästerskap med blågult.

– Jag vill verkligen tillbaka till landslagsfotbollen igen. Att försöka ta en plats till nästa U21-landslag är det jag siktar på. Ett U21-EM hade inte varit helt fel. Därefter är A-landslaget så klart det stora målet. Dit vill alla, även jag.

Johan Velagic

#FramtidenÄrVår – Artiklar

Oliver Dovin | 2002 | Hammarby IF

Elma Junttila Nelhage | 2003 | Kopparbergs/Göteborg FC

Jonas Rouhi | 2004 | Juventus FC

Sara Lilja Vidlund | 2001 | KIF Örebro

Nationella partners

  • Aftonbladet
  • Bauhaus
  • Coca-cola
  • Folksam
  • ICA
  • NeH
  • Scandic
  • Swedbank
  • Volvo