Group 2 Copy 19LinkGroup 3Group 2

Anvegård med bra känsla

Hon är en av symbolerna för en ny generation tekniska spelare. Anna Anvegård ser positivt på damfotbollens fortsatta utveckling i Sverige.
– Mitt intryck är att de yngre tjejerna är bättre och skickligare än jag var i samma ålder, säger hon.

Artikel hämtad från Magasinet Fotboll #1-2019.
Text: Juan Martinez, Foto: Karl Nordlund

Aktionen är tveklöst på en tekniskt hög nivå. Nedtagningen sker högt upp på bröstet, nästan så att hakan är med. Och så kommer kroppsvridningen, ett kvarts varv. Den efterföljande volleyn sitter perfekt vid stolpen. Målvakten går åt rätt håll, men är chanslös.

Sedan Växjö DFF i början av november twittrade ut Anna Anvegårds konstmål mot Rosengård, har klippet visats 1 600 gånger. På fyra månader. Som jämförelse la Östers IF ut en tweet med lagets fyra mål mot Helsingborg några dagar tidigare. Antal visningar där är drygt 1 100.

– Visst har damfotbollen blivit bättre, men det är väl rätt så självklart när vi får bättre förutsättningar. Herrfotbollen hade nog inte varit så bra som den är idag utan sina förutsättningar, säger Anna Anvegård efter att ha slagit sig ner i en soffa i en av entréerna till Myresjöhus arena i Växjö.

Hon talar utifrån egen erfarenhet. När hon för bara tre år sedan pendlade mellan hemorten Bredaryd och Växjö såg förutsättningarna annorlunda ut. Växjö DFF låg i Elitettan och få spelare kunde försörja sig på fotbollen.

– Idag har fler fotbollen som huvudsyssla. Att få tid att verkligen ägna sig åt fotbollen har varit avgörande för att höja nivån, menar Anna Anvegård.
Ändå finns motståndet och oviljan att erkänna damfotbollen som en ständig skugga över den utveckling som sker. I de sociala medierna, där folk ohämmat visar såväl sina bästa som sämsta sidor, blossar machoomdömen och nedsättande kommentarer upp titt som tätt.

Anna Anvegård brukar lägga band på fingrarna, men ibland går det inte.

– Det är inget nytt fenomen med folk som skriver skit om oss och inte respekterar damfotbollen. Fortfarande finns det många som vill göra sig lustiga över oss, säger Anna Anvegård och tar upp en Twitterkonflikt hon själv hamnade i.

– Det var en cupmatch mellan två damlag i Spanien där det kom över 40 000. Jag retweetade nyheten. Då var det någon som sa att han var förvånad att så många gick och såg något med så låg kvalitet. Jag brukar försöka hålla låg profil, men den gången var jag på lite dåligt humör.

Anna Anvegård, uppvuxen i frikyrkliga Bredaryd med fotbollsplanen runt hörnet där hon tränades av pappa, bet ifrån och ifrågasatte.

– Varför håller man inte tyst om man tycker det är så dåligt? Varför visar man inte mer respekt för oss som spelar? Jag tycker det är helt sanslöst att man kan häva ur sig sådant, säger hon.

Dispyten pågick en stund, men till slut upplevde Anna Anvegård att det inte var någon idé att ödsla energi på antagonisten. Samtidigt som belackarna finns där så blir anhängarna fler. Anna Anvegård tror att fler skulle upptäcka damfotbollen, bara de ger den en chans.

– Går man på en match inser man kanske att det inte är som man trodde. Några av mina kolleger på skolan där jag jobbar har varit på våra matcher och tycker att det är underhållande.

Anna Anvegård. Foto: Karl Nordlund.

Som liten spelade hon parallellt med ett pojklag ända tills hon fyllde 13. Hon tycker inte att det fanns någon större jämställdhetsproblematik då. Men den blev märkbar när hon närmade sig seniorålder.

– Plötsligt skulle grannklubben inte längre ha ett damlag. Styrelsen där bestämde att det bara var herrlaget man skulle satsa på.

Hon tror att nyckeln till att popularisera damfotbollen ytterligare är reklam och att synliggöra den än mer. I Växjö är kampen om besökarna stenhård. Växjö DFF konkurrerar inte bara med en anrik herrförening (Östers IF). Där finns även två andra stora elitföreningar, i ishockey (Växjö Lakers) och i innebandy (Växjö Vipers).

– Jag tror att vi skulle kunna få ännu fler unga tjejer till matcherna. Sedan skulle det vara roligt om fler vuxna män kom till matcherna, men den gruppen är mer svårflörtad.

De första tre åren som seniorspelare pendlade hon de åtta milen mellan Bredaryd och Växjö med tåg. Tanken på att lägga av, om det var värt all möda har aldrig dykt upp på allvar.

– Det har aldrig varit ett mål att kunna leva på fotbollen. Jag har gjort det för att det har varit så roligt att spela. Fotbollen har alltid varit huvudfokus, den ekonomiska biten har spelat noll roll, säger Anna Anvegård.

Hennes intryck och känsla är att yngre tjejerna är bättre idag än när hon själv spelade. Om Sverige ska hänga med i den enormt snabba utvecklingen krävs det dock att ekonomin i damfotbollen växer.

– Tittar man på de länder som kommit i kapp och till och med förbi så har de satsat stora pengar. Samtidigt är det väl förståeligt att stora nationer går om oss. Så ser det ju även ut på herrsidan.

En ständig debatt kring damfotbollens utveckling är om elitlagen bör spela under eget klubbmärke eller vara en del av elitföreningarna på herrsidan. Anna Anvegård är kluven.

– Det finns för- och nackdelar. När Öster hade damlaget kändes det lite som att de hade det bara för att ha ett. En renodlad damförening kan vara bäst eftersom det blir fullt fokus på den verksamheten. Samtidigt är det en tuff ekonomisk verklighet.

– Även om det går åt andra hållet i Europa med storklubbar som bildar damlag så är det en annan ekonomisk verklighet. De musklerna finns inte riktigt på herrsidan i Sverige.

Anna Anvegård fyller 22 i år. Funderingarna på en alternativ karriär finns inte. Närmast finns ett nysignerat tvåårskontrakt med Växjö DFF, en dröm om VM-spel och en tanke längre fram om att varva ner i moderklubben i Bredaryd. Anna Anvegård är fullt medveten om att hon förmodligen aldrig kommer att kunna leva på ihoptjänade pengar från fotbollen den dagen hon snörar av sig skorna för gott.

– Jag kommer nog fram till en plan B så småningom. Jag har faktiskt funderat på lärare på senare tid, men fem år bakom skolbänken lockar inte – just nu i alla fall.

Vad skulle VM-spel betyda för dig?

– Det är lite svårt att sätta ord på. När jag var yngre drömde jag och tänkte "vad häftigt det skulle vara". Nu är det svårt att greppa att jag själv kan vara med i VM. Självklart har jag tänkt på det sedan jag blev uttagen i landslaget första gången. Kommer jag med blir det den största upplevelsen jag varit med om.

Fakta Anna Anvegård
Född: I Bredaryd.
Ålder: 21 år.
Moderförening: Bredaryd Lanna IK/Rås LB.
Idoler som ung: Jag hade stenkoll på herrspelarna, men jag tyckte även att Hanna Ljungberg och Victoria Svensson var grymma.
Rekord i att kicka med boll: Typ 6 000 eller 7 000.
Drömyrke utöver fotboll: Polis.

Text: Juan Martinez, Foto: Karl Nordlund