Group 2 Copy 19LinkGroup 3Group 2

Elin Svahn om turneringsvinsten i Indien

Fyra matcher. Tre hållna nollor. Ett insläppt mål på straff. Det blev facit för Elin Svahn under turneringen i Indien som Sverige vann. Svahn själv fick ta emot priset som turneringens bästa målvakt.
– Det var mycket glädje den dagen. Det är det största jag har varit med om under min karriär så här långt, säger Elin Svahn.

I helgen landade det svenska F03-landslaget i Sverige igen efter ett äventyr på cirka tio dagar i Indien där laget spelade för-VM.

– Jag fick nästan en liten chock när vi först kom till Indien. Jag försökte förbereda mig för det, men det var inte alls som jag föreställde mig. När vi åkte igenom Mumbai var det sorgligt att se fattigdomen, slummen och hur svårt många människor har det, säger Elin Svahn.

Sverige inledde turneringen med match mot värdlandet Indien och vann matchen med 3-0. Därefter besegrades Thailand med 3-1 och finalplatsen var säkrad. Sverige hann även med att spela en match mot ett inhemskt seniorlag och tog en bekväm 6-0-vinst.

– Vi spelade väldigt bra i gruppspelet. Vi visste egentligen ingenting om motståndarna då vi aldrig tidigare hade mött landslag från Asien. Vi skötte det bra och fick ut mycket av matcherna och spelade det spelet vi vill, säger Elin Svahn.

På fredagen var det dags för final. Precis som i öppningsmatchen stod Indien för motståndet.

– Det var lite nervöst innan matchen, men vi visste lite hur Indien spelade eftersom vi hade spelat mot dem tidigare. Vi var väldigt bra förberedda och det var rätt avslappnat i gruppen även om det var en final. Vi hade vunnit alla våra matcher och hade ett bra självförtroende, säger Svahn.

Sverige rivstartade matchen och gjorde 1-0 redan i fjärde minuten genom Rosa Kafaji. Efter en kvart nickade Elma Junttila Nelhage in 2-0 och i den 18:e minuten hade Evelina Duljan rullat in 3-0. I andra halvlek fastställde sedan Monica Jusu Bah slutresultatet till 4-0.

– Vi fick in ett tidigt mål, tog övertaget direkt och spelade mycket anfallsspel. Även vårt försvarsspel var jättebra under hela matchen. Det kändes hela tiden tryggt och lugnt trots att det var en final hanterade vi det bra, säger Svahn.

Hur var känslan när slutsignal gick?
– Det var en otrolig känsla. En lättnad. Vi visste inte hur det skulle vara att åka till Indien och spela fotboll så gick vi och vann hela turneringen. Det var mycket glädje den dagen. Det är det största jag har varit med om under min karriär så här långt.

Slutsignalen följdes av en pampig prisceremoni där Sverige lyfte bucklan mot den mörka kvällshimlen i Mumbai.

– Vi väntade medan de höll på att packa upp och vi tänkte ”men gud, ska de göra det så här stort?” Pokalen var så stor så vi visste inte om vi skulle få med den på planet sen. Det var jättekul med en sådan prisutdelning.

En stor del av den indiska publiken stannade kvar och visade sin uppskattning till det svenska laget.

– Det var jättehäftigt. Jag trodde att de bara höll på Indien, men det slutade med att de sjöng ramsor för oss. Det var väldigt fint och kul.

För Svahns del blev det flera turer upp på podiet. Hon blev nämligen utsedd till turneringens bästa målvakt. Evelina Duljan blev utsedd till turneringens bästa mittfältare medan Monica Jusu Bah sopade hem priset som turneringens bästa anfallare.

– Vad jag minns har jag aldrig vunnit ett sådant pris så det var så klart kul. Vi såg att de hade små pokaler också, men förstod inte var det var till för. Sen helt plötsligt hörde jag mitt namn i högtalarna och att jag skulle gå upp, jag var lite förvirrad där ett tag.

Under turneringen i Indien släppte Svahn endast in ett mål mot Thailand och det kom på straff. I övrigt höll hon tätt bakåt i resten av matcherna.

– Jag har visat vad jag kan och är nöjd med det jag har gjort. Jag tränade hårt innan den här turneringen och det är kul att det ger betalt. Sen är det inte bara jag som håller nollan utan det är verkligen hela laget. Vi hade ett riktigt bra försvarsspel under hela turneringen som gjorde att vi bara släppte in ett straffmål.

Till vardags spelar hon sin fotboll i moderklubben Mallbackens IF. Där hon började i nioårsåldern.

– Jag hälsade på klubben och då frågade tränaren om jag ville vara med och spela i en cup, jag svarade så klart ja. Några dagar senare ringde han min pappa och frågade om jag inte kunde vara målvakt då de inte hade någon. Jag vågade ju inte säga nej så jag ställde mig i målet och sedan dess har jag stått i mål. Jag har bara gjort två matcher som utespelare. I den första gjorde jag faktiskt hattrick, men jag ville vara målvakt.

– Det syns väldigt mycket om du gör ett misstag som målvakt och du får mycket skit för det tyvärr. Samtidigt blir det tydligt när du någonting bra också. Det gäller att ha ett bra psyke och kunna ta det. Jag älskar att vara målvakt och hade aldrig velat spela på någon annan position.

I våras gjorde hon en kort sejour i Torsby IF. Där fick hon kontinuerligt med speltid i Division 2 och bidrog till lagets avancemang upp till Division 1. Under hösten blev hon sedan hemkallad av Mallbackens IF igen och gjorde fyra starter i Elitettan.

– Jag hade inte alls räknat med det, men det var skitkul att få chansen. Jag vill spela så högt upp som möjligt med Mallbacken. Det var nervöst och jag var lite rädd för att göra fel. Jag är trots allt bara 16 år och nu spelade jag helt plötsligt i Sveriges näst högsta liga mot seniorer.

Hur kändes det för egen del?
– Jag tycker att det gick bra för mig. Vi vann ändå tre av de fyra matcherna jag stod i vilket är ett bra facit. Jag är nöjd.

Vad hoppas du på nästa säsong?
– Jag vill så klart spela i Elitettan, men jag förstår att konkurrensen där är tuff och att det kan bli så att jag spelar med Torsby istället. Målet med nästa år är att båda lagen ska hålla sig kvar i både Elitettan och Division 1.

Hon berättar även att huvudmålet nästa år är U17-EM på hemmaplan i maj där hon hoppas kunna knipa en av platserna i truppen.

– Det hade varit jättestort. Det är det jag tränar för, hela tiden. Hela vårsäsongen kommer jag att träna jättehårt för att försöka komma med där. U17-EM är det stora målet för mig nästa år. Det hade betytt enormt mycket. Det gäller att jag visar vad jag går för och att jag verkligen vill detta.

Johan Velagic