Link

Thylin: "kollektivet kan besegra den individuella överlägsenheten"

Harry Kane är förmodligen värd mer än hela den svenska VM-truppen på transfermarknaden, men det är fullkomligt ointressant denna lördag. Sverige har visat att ett kollektiv kan besegra individuell överlägsenhet. Sverige har tagit två steg framåt genom att vrida klockan tillbaka, med ett genuint och humanistiskt ledarskap.

Jag fick ett sms från en av våra elittränare häromdagen, en man som står för samma humanistiska ledarskap som Janne Andersson, samma fotbollsfilosofi, samma uppfattningar om lagbygge. Han har direkt eller indirekt, blivit kallad stenåldersmässig av somliga, vilket är skamligt med tanke på hans kunskap, meriter, passion och vilja att utvecklas.

Nåväl, så här löd hans lakoniska sms efter en av Sveriges segrar: "Det går bra för stenåldern."

Jag hoppas att han får en ny klubb att träna snart. Han heter förresten Jörgen Lennartsson.

En före detta elittränare gjorde följande reflektion i ett sms häromdagen: "Har läst lite på sportsidorna i de vanligaste svenska dagsavisorna. De flesta har analyserat den svenska insatsen i fotbolls-VM och kommit fram till att om man gör det man är bäst på och dessutom samarbetar så går det bättre. Fantastiskt."

En ironisk passning till alla som tidigare tyckte att de värderingar som representerades av Janne Andersson, Lasse Lagerbäck, Jörgen Lennartsson och dessförinnan Tom Prahl och Roger Gustafsson, exempelvis, var mossiga och tja, stenåldersmässiga.

Lojalitet. Lagkänsla. Hårt arbete. Trygghet. Tydlighet. Koncentration på nästa uppgift. Här och nu. Utnyttja de spelare vi har på bästa sätt. Ordning och reda. Kontinuitet.

Där har ni några ledord som många fnyste åt för inte så länge sedan, men som nu är på modet även bland dem som ägnat sig åt stjärndyrkan och flummiga visioner.

Alla varken kan eller ska spela som Barcelona eller Real Madrid. Alla har rätt till sin egen identitet och kollektivet kan besegra den individuella överlägsenheten. Det är inte tråkigt. Det är fotboll.

Får jag citera mig själv? Tack, då gör jag det. I min bok om EM 2016 skrev jag: "Efter EM undrade många: hur ska det gå för landslaget nu när Zlatan slutat? Mitt svar är: det kommer att gå jättebra."

Jag var övertygad om att Janne Andersson skulle vara lika konsekvent och pragmatisk som han varit i IFK Norrköping, att han skulle bygga ett lag och få spelare att växa tillsammans.

4-4-2? Det är ingen magisk formel. Det står inte skrivet i sten. Men det är ett spelsystem som passar våra spelare och som de känner sig trygga i. Alltså har Sverige grunduppställningen 4-4-2.

England spelar med en trebackslinje, ett system som kan beskrivas med siffrorna 3-3-2-2, med offensiva ytterbackar, eller wingbacks, om ni så vill. Det spelsättet tycks passa dagens engelska landslag och därför satsar den sympatiske förbundskaptenen Gareth Southgate på det.

England har exceptionellt snabba spelare som Jesse Lingard, Raheem Sterling och Marcus Rashford, inhoppare mot Colombia. De har styrka och kreativitet på mittfältet, Jordan Henderson och Dele Alli. 

Bild på Englands anfallsstjärna Harry Kane.
Sverige får se upp med Englands stjärna Harry Kane.

De har Harry Kane. Sex mål: tre straffar, en retur, en nick och en omedveten styrning med hälen. Alla vet att han avgöra vilken match som helst, men om England slår höga inlägg mot honom blir jag inte orolig. De bollarna nickar Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf bort.

Det blir svårare att stoppa Kane om han får inspel efter marken eller om han hittar ytor i djupled. Han kontrollerar bollen snabbt och är mycket säker i avslutningarna. En hårt arbetande skyttekung. En lagspelare med individuella spetsegenskaper.

England är ett bra lag och spelarna har säkert blivit stärkta av straffsegern mot Colombia, att de äntligen bröt den långa sviten av misslyckanden från elva meter. Vi ska inte heller räkna med att de underskattar Sverige, inte med Gareth Southgate som ledare. Southgate förstår vad Janne Andersson har uträttat och han har djup respekt för dagens svenska modell.

Om vi tittar på statistiken skulle Sverige kunna se ned på England, men det kommer förstås inte att ske. 1968 förlorade Sverige med 3-1 mot England, som då var regerande världsmästare, på Wembley. Martin Peters, Bobby Charlton och Roger Hunt gjorde Englands mål och Rolf "Kocken" Andersson reducerade i sista minuten.

Sedan dess har Sverige och England mötts 15 gånger i VM, EM, kval, slutspel och träningslandskamper. Resultat: sex segrar för Sverige, två för England och sju oavgjorda.

Men – då är då och nu är nu, som Janne brukar säga.
Å andra sidan: Sverige kunde vinna då och Sverige kan vinna nu också.

Marcus Berg
Avgör Marcus Berg? Kanske enligt Stefan Thylin.

1-0, Marcus Berg. Ska vi säga så?

Till sist: Visst är det tråkigt att avstängde Mikael Lustig missar kvartsfinalen, men Emil Krafth har visat att han kan gå in och göra ett bra jobb som högerback. Han vet hur han ska spela. Det vet alla i Janne Anderssons och Peter Wettergrens lag.

Stefan Thylin

Nationella partners

  • Coca-cola
  • Folksam
  • ICA
  • Intersport
  • Scandic
  • Aftonbladet
  • Swedbank
  • Volvo